Menu Search Question Bubble User tie Coin warning Check Close angle-up Twitter Facebook linkedin hand with heart paragraph

Några noteringar om försäkringsskydd för näringsidkare.

Pär Andersson

Pär Andersson

| Mannheimer Swartling Advokatbyrå AB, MALMÖ

Nedan görs några noteringar om näringsidkares försäkringsskydd utifrån ett rättsligt perspektiv.

En försäkring innebär förenklat ett avtal mellan ett försäkringsbolag och en försäkringstagare. Det är en avtalstyp med flera särdrag. Försäkringsbolaget åtar sig förenklat att mot betalning i form av en premie, ta på sig ett definierat ansvar. Ansvaret innebär typiskt sett att om en viss händelse inträffar (ett försäkringsfall), betalar bolaget försäkringstagaren en ersättning. Ersättningen kan bestå i antingen ett belopp motsvarande den inträffade skadan eller del därav, eller ett visst på förhand fastställt belopp. Försäkringsbolagets åtagande är alltså inledningsvis inte mer än att vara berett att betala i händelse av ett försäkringsfall. Försäkringstagarens syfte är förenklat uttryckt att få trygghet mot vissa framtida negativa händelser. Det kan vara fråga om vitt skilda händelser såsom för en näringsidkare skador på produktionsresurser som brand eller liknande, avbrott, ansvar för fel i levererade produkter eller tjänster m.m. Premien bestäms typiskt sett utifrån försäkringsbolagets kalkyler genom vilka riskerna bedöms. Det finns ett antal så kallade biförpliktelser i försäkringsavtalet. Dessa innefattar bland annat för försäkringstagaren en upplysningsplikt, en skyldighet att inte öka faran för försäkrade händelser och att anmäla en skada i tid samt en skyldighet att ge riktiga uppgifter vid skadereglering om ett försäkringsfall inträffat m.m.

Det finns en delvis detaljerad lagstiftning om försäkringsavtal. Jämte lagstiftningen har de enskilda försäkringsvillkoren stor betydelse. Försäkringsvillkoren har som regel en tämligen standardiserad utformning. Villkoren kan dock innehållsmässigt variera tämligen mycket. Såvitt gäller villkoren vid skadeförsäkring, omfattar dessa typiskt sett de risker som försäkringen ska ge skydd mot, alltså försäkringens omfattning. Till dessa finns vanligtvis ett antal avgränsningar och undantag.

Med avseende på tillämpningen av försäkringar, kommer många gånger bevisfrågor i praktiken att få stor betydelse. Situationen präglas av att det inte sällan är försäkringstagaren som är närmast att redovisa underlag för försäkringsfallet och skaffa fram utredning om vad som inträffat. Bevisfrågor kan uppstå avseende flera olika frågor i samband med skaderegleringen. De kan avse själva händelseförloppet där frågor om orsak och verkan är centrala. De kan också avse värdering av skadad egendom eller exempelvis konsekvenser av personskador. Inte sällan kräver utredning av komplicerade händelseförlopp teknisk expertis. Beviskravet om orsakssambandet kan i viss mån växla och kan vara svårbedömbart.

Vid tillämpning av en försäkring uppstår ibland även tvist om tolkning av försäkringsvillkoren. Tvisterna rör ofta avgränsning av den försäkrade risken. Tolkningen av villkor påverkas bland annat av i vilken utsträckning villkoren utarbetats av försäkringsbolaget utan medverkan från försäkringstagarna. I tolkningen kan även den så kallade oklarhetsregeln komma att få betydelse – om villkoret inte är fullt klart bör det tolkas till nackdel för dess författare.

I mer komplexa fall kan en advokat behöva biträda för att bistå med exempelvis en utvärdering av försäkringstagarens sak och lägga fram argumenten för att det finns försäkringsskydd eller att biträda i utredningen av händelseförloppet eller hur stor försäkringsersättningen ska vara.